Matera – en unik grottstad med renässans i vår tid

kulturhuvudstad yoga

För att gå i dialog med det förflutna, nuet och framtiden besöker vi ett unikt kulturellt landskap som varit en boplats sedan paleolitisk tid. På denna rikt vibrerande historiska plats uppmuntras vi att reflektera och hedra våra förfäder. Och vi leker med tanken att någon av grottorna kanske kan ha härbärgerat vår världsdels första yogi?

På en bergsplatå intill en ravin där den lilla floden Gravina slingrar sig förbi ligger Materas gamla stad, Sassi di Matera. Stadens grottkvarter har varit bebott sedan stenåldern då nomader tog skydd och levde i platsens naturliga grottor. Med tiden utökade människorna sina bostäder genom att gräva ur det mjuka berget som är av ett slags vulkanisk bergart. Husen i Materas gamla kärna har sandstensfasader, men där bakom kan rummen vara uthuggna direkt ur berget.

Under medeltiden etablerade sig religiösa strukturer här med kapell, eremitboningar, helgedomar, kloster och kyrkor. Staden växte utåt på ett organiskt sätt med gator, hus och trädgårdar som människorna delade med boskapen. Medeltida krönikörer beskrev Sassis grottor som en ”spegel av den stjärnbeströdda himlen”.

I början av 1900-talet var italienska staten bekymrad över misären hos de människor som bebodde grottorna och under 50- och 60-talen påbörjades en sanering med evakuering av de boende, som många var mycket fattiga. Vid den här tiden betraktades Matera som ”Italiens skam”. Platsen som varit bebodd i nio tusen år blev öde.

En uråldrig öde stad är som gjord för filminspelningar. Runt sextio filmer har också spelats in på platsen. Bland andra Pier Paolo Pasolinis ”Matteusevangeliet” (1964) en klassiker som återskapar biblisk tid med hjälp av Materas unika miljö.

Sedan staden sanerades och man drog in vatten lottades bostäderna ut till de som åtog sig att på egen bekostnad restaurera sitt hem. Det var inte de fattiga som flyttade tillbaka, men intellektuella och kulturarbetare. Sedan dess har Sassi di Matera gradvis återfått erkännande. Ett erkännande som man skulle kunna säga kulminerade 2019 när staden betitlades ”Europas Kulturhuvudstad”.

Intresset för grottboningarna har vuxit och de har visat sig mer komplexa än man först kanske tror. Arkitekten Anne Toxey har studerat Sassi i tjugo år (Materan contradictions). Hon blev helt tagen av dess intrikata struktur. De mest välarbetade delarna härstammar från renässansen, då många grottor fick en ny fasad, eller fick taken lyfta för att skapa välvda rum. Fortfarande idag, menar hon, finns det utkarvade trappor som förbinder arkader, vindar, klocktorn och balkonger inympade i varandra som en kubistskulptur.

Sassi di Matera tillhörde länge en bortglömd del av Italien. Under lång tid isolerad och svårtillgänglig, är det fortfarande en gåtfull plats. De få besökare som hittade hit förbryllades av den upp-och-ner-vända staden där som mest 16 000 människor bodde ovanpå varandra med sina gravplatser högst upp, ovanpå på kyrkotaken. Bara vetskapen att det vi ser på ytan utgör ungefär trettio procent, medan resterande sjuttio är gömt, skänker Sassi en förtätad mystik .

Text: Felicia Thorell Källor: Wikipedia, Smithsonianmag.com, elledecor.com

Lämna ett svar